Det finns olika sätt du kan vara ett offer för droger, antingen är du den som tar dem, eller så är du den som sitter och ser på när dina vänner mer och mer försvinner in i dem och gör dem till sitt liv.
Jag vet inte vem jag skall skylla på, drogaren, drogerna eller dem som drog med sig drogaren. Så jag skyller på dem alla, drogaren för att denne väljer dem före mig, drogerna för att dom lurar denne att allting är så bra, de som drog med drogaren för att jag vill att denne skall vara på deras ansvar men dom tar inte hand om denne.

Jag hatar att jag inte kan göra nånting, jag står här och är hjälplös. Ingen skillnad vad jag säger, vad jag gör. Jag testar varje medel, för att se om jag slipper fram, men ingenting hjälper. Jag blir allt mer obetydande i världen, världen där de kan välja mellan att hoppa på rosa moln eller möta verkligheten.
Visst förstår jag detta. Visst kan jag sätta mig in i deras tankar och se varför de gör som de gör. Visst förstår jag att de flyr från verkligheten, det är ju så lätt. Men jag önskar att det inte var så, jag önskar att jag inte blev lämnad efter.

Och jag känner mig så ensam, varje dag. Jag vill inte ringa längre, för jag vet att varje gång jag ringer så är de påvärkade. Jag vill inte umgås med dem längre, för jag orkar inte, jag vill inte, se på längre. Om jag nångång behöver en kram från min bästavän så har jag ingen aning om vart jag skall vända mig längre, för hur mycket jag än vill att det skall vara du som jag kallar för bästa vän, så ser jag bara hur allting flyter mer och mer ifrån mig.


Och när det ända jag ber om, inte längre betyder nånting, så betyder ens jag? Det ända jag ber om är en nykter stund, en stund som inte behöver handla om droger, en stund där man kan sväva bland molnen utan att behöva lyftas dit av medel, med min vän. Men jag får den inte, jag kommer inte få den. Hur mycket jag än önskar, så kommer jag aldrig att vinna.
Men tillika som jag innerst inne önskar, att jag kunde dra mig undan, inte behöva vara med längre, inte behöva se på längre, så kommer jag aldrig kunna lämna min väns sida. Hur mycket denne än sårar mig om och om igen, så kommer jag alltid finnas kvar.

Man får alltid höra om hur bra droger är, det kommer alltid berättelser som dom läst på nätet, filmer som dom sett, där allting bara handlar om hur bra det är, hur fint det är. Jag trodde på detta först, jag trodde på att allting kunde vara frid och fröjd, att allt det där om att det är farligt och förstör liv bara är skitprat. Ärligt talat tyckte jag att droger var någonting väldigt vackert.
Men jag är så glad över att jag lyckats hålla mig stark och inte dragits med in i det där, för nu när jag sitter och ser på förstår jag att allting är sant. Visst finns det kanske fördelar med droger, men nackdelarna finns det oändligt mycket mer av! Därför hatar jag också alla texter på nätet, och filmer på Youtube som förklarar hur fint det är med droger, dom lyckas så bra lura in i folks huvuden att det inte finns nånting negativt, att det är positivt med droger och absolut inget farligt med det. Jag längtar efter dagen som dessa vaknar upp och förstår, då deras tanke bara är "vad fan har jag hållit på med".

Det började med 1 veckoslut lite då och då, plötsligt röktes det på varenda helg. Sen blev det varannan dag, och sen varje dag. Tillslut var det morgon till kväll, och sen slutade cannabisen att räcka.
Vi kan ju jämföra detta med alkohol: alkohol dricks på veckosluten, inte varenda, men ibland. Oftast bara ena dagen. Sen när det går till det att det dricks varje dag, från morgon till kväll, så klassas du som alkoholberoende, antagligen för att du är det. Du blir ett fyllo, en fullhund, alkkis. I folks ögon bor du på gatan och din ända vän är spritflaskan.
Var är sen skillnaden mellan att droga och dricka alkohol? Just nu är ni den där alkkisen, men er alkohol är i form av små piller och gräs. Vakna. Jag ber er.

Men i er lilla värld finns det ingenting som kallas beroende. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag fått höra att man inte kan bli beroende av det ni gör. Men problemet är ju det att ni är beroende. Ni kan inte sluta. Hur mycket ni än säger att ni skulle kunna sluta imorgon, så skulle ni inte klara av det.


Och jag har ett bra exempel åt er:
Om den ni kallar er bästa vän, viktigaste personen ni har i ert liv, säger att hon inte vill vara med om det skall drogas och ni lovar denne att det inte kommer vara så, men efter 1/2 timme sitter ni där och rullar er joint för att sedan röka på. Säger detta er nånting alls?

Om den ni kallar er bästa vän sedan säger att hon sticker direkt om ni sväljer det där pillret, och ni lovar henne att inte göra det, men ändå efter 5 minuter gör ni det i smyg. Säger detta er nånting alls?

Om denne ser märker att ni svalt det där pillret och blir argt förbannad, så ber ni om ursäkt så mycket, säger att ni inte förstår varför ni gjorde det, att det var idiotiskt och dumt och ett stort misstag. Men en halvtimme efter att ni sagt dessa ord, ångrat er så mycket, så går ni och tar fler. Säger detta er nånting alls?

Om denne sen nån helg efteråt säger att hon sticker för alltid, hon bryter kontakten direkt, om ni sväljer ett till, men samma dag går ni och tar fler. Säger detta er nånting alls?

Eftersom denne person sen heller aldrig försvann ur ditt liv, för att personen bryr sig om dig allt för mycket för att kunna göra det, och ringer åt dig gråtandes, mitt i natten, i en storstad. Utan pengar, utan sovplats, ensam och förstörd och ber dig att snällasnälla kom efter. Du råkar då sitta i en bil, inte långt ifrån personen och lovar såklart att genast komma. Men personen som ringde, din såkallade bästa vän, sitter och bara väntar och väntar. För du kom aldrig, du var för upptagen med att sitta och prata om droger, för att hjälpa en vän i nöd.  Nu måste väl ändå detta säga er nånting? Annars kan jag meddela: Nånting är väldigt väldigt fel.

Jag har hela tiden vetat att jag blir bortlämnad pga drogerna. Jag har alltid veta att dom är bättre än mig, och att jag aldrig kommer att vinna. Jag kommer aldrig kunna bli lika bra som droger, jag kommer aldrig ge er den glädjen ni får, den friheten ni får. Jag känner mig otroligt dålig för att jag blir bortvald, jag känner mig misslyckad som person och som vän. Men jag vet att det inte finns nånting jag kan göra, nånting jag kan säga, för att detta skall sluta här. Det kommer fortsätta länge ännu, men jag hoppas att ni en dag vaknar upp och förstår vad jag sagt.

Ni behöver drogerna för att skina, ni behöver dem för att lyftas till stjärnorna, ni behöver pillren för att ta er hem igen, för att kunna försvinna från allting som går fel. Ni behöver droger för att klara av vardagen, för att kunna fly från era skuggor.
Tillika som jag kan förstå er, så tycker jag otroligt synd om er, för att det skall krävas piller för att få er att känna er bra.

För tillika som jag förlorat mot droger, så har jag vunnit mot livet. Detta har fått mig att märka att jag har det jag behöver för att känna mig trygg, för att kunna le och njuta av livet. Jag behöver inga piller för det, jag behöver inte röka på för det. Det ända jag behöver är att komma hem till en person som älskar mig för den jag är, att veta att jag när som helst kan sticka hem till mamma och pappa och veta att de alltid finns där för att ta emot mig, jag vet att jag har saker att göra som får mig lycklig, som får mig att glömma allting omkring mig utan att svälja ett piller. Jag vet att det finns saker och mänskor som lyfter mig till månen bara genom att le. Jag vet att jag fortfarande har mänskor omkring mig som inte väljer bort mig, som jag fortfarande är viktig för.

Och hur mycket det än sårar varje dag, hur misslyckad jag än kan känna mig pga detta, så vet jag att jag kommer klara mig.


Jag vet att det är för sent för mina vänner, det var för sent för länge sedan. Men jag hoppas ens, att där ute nånstans finns en liten själ som kanske läser denna text, och kan ta åt sig. Kan förstå att sluta. Och sluta säga att droger inte är farligt. Tror du har en annan syn på saken när du hamnat i din första cannabis psykos. Det händer. Kan även hända just dig. Du förstör inte bara för dig själv, utan för personerna runt omkring dig.